v 42,oktober 2017Finalvecka…. …har det varit och det var ju med en uppladdning som inte var riktigt som jag tänkt mig. Att bli sjuk innan var ju inte så bra…… Men det var bara att gilla läget och när torsdagen passerat hade jag återigen ridit och det kändes helt ok. Min käre man hade jobbat Cantaluppi på töm och pessoalounge i några dagar så Cantaluppi var i fin form (och Anders med som insåg att det var jobbigare än det ser ut…..).. Nåväl, vi lastade och for till Strömholm redan på fredagen för att kunna rida på tävlingsbanan innan då jag vet att miljön där med de höga läktarna kan vara en utmaning. Han var på hugget men kvar i ramen hos mig vilket kändes bra. Installerade sig bra i boxen och känns verkligen att han är rutinerad att vara ute på meeting om än en annan form än han varit på tidigare….. Åt, sov och vilade! När Anders promenerade honom på morgonen går han med som en snäll hund på hängande grimskaft……det är annat än Bonsay det som har gett Anders många svettiga stunder. Tävlingsdagen.... När väl tävlingsdagen kom så var det med en viss förväntan vi tog oss an uppgiften. Jag visst att om vi skulle få till det så skulle vi vara ”med” rent placeringsmässigt i detta MsvB2 program. Inte vinst kanske men absolut ”med”. Framridningen gick i stort enl plan men jag kände att jag ”snurrade” igång honom lite för mycket och den heta sidan som han har kom fram lite för mycket. Nu behövs den sidan för att han ska få det lilla extra ……men det kan också spricka….. Vilket det tyvärr gjorde….. för väl inne på tävlingsbanan blev han imponerad av att det var folk på läktaren och att det rörde sig. Läktaren är ju rätt högt upp så det är ljud ”ovan ifrån” och inte så lätt för dem att se. Sen hade solen just då så olägligt bestämt sig för att göra solkatter längs hela långsidesspåret. Jag fick startsignal rätt snabbt (visade sig efteråt att domaren var mycket toanödig då hon störtade ut efter min sluthälsning med orden ”jag måste på toa”) så hann inte visa honom runt som jag kanske önskat. Men det är ju bara att gilla läget. Vi tog oss igenom programmet...........bit för bit och uppridningen gick helt Ok och sen skulle vi till vänster och göra en mellantrav längs hela långsidan i solkatterna – å där blev det tyvärr rejäla hopp och skutt och poängen flög sin kos! Att sitta i sadeln och vet att man missar så mycket poäng och sen känna att spändheten är kvar in i nästa bedömningsgrupp, det är inte kul…….men bara att gilla läget och göra det bästa av situationen…… Spändheten höll tyvärr i sig hela travprogrammet och han var ”av och på” i kontakten. Skritten gick dock bra men sen het igen inför galoppfattningen med lägre poäng som följd. Väl i galopp flöt det på rätt ok och båda bytena satt även om det första var för explosivt……. Men med allt detta så blev det totalt sett mycket poängtapp och vi kom strax över 61% och slutade 10:a i klassen. Å ja, lätt besviken först men sen får man lägga det bakom sig och vara nöjd att vi tog oss till final och att det inte alltid är helt lätt att få till det som man tänkt sig. Jag roade mig med att räkna om alla underbetyg till 6:or och då hade vi fått nästa 65% och varit placerade. Hur som, så har själva upplägget för oss med cupen varit bra för jag har haft ett mål att rida emot och även puchat mig att ta oss upp i MsvB. Nu får vi träna över vintern för att nästa år vara med i Dressyrringens MsvB-cup och befästa oss i MsvB. Här finns ritten till åskådan: https://www.youtube.com/watch?v=TpvZ6Z-JKds Den "lilla bruna".....Cantaluppi är en jätterolig häst att jobba med och Marie som ägare är toppen. Finns inga planer för att annat samarbete än det vi har så det känns skönt. Mitt jobb är att komma underfund med hur jag ska temperera honom rätt för som fd. hopphäst i 130-140 klasser har han en förmåga att tända i vilket behövdes för att klara de klasserna (den lilla bruna på 163 som hoppade så högt!) men blir i dressyrsammanhang fel energi. Med facit i hand skulle han behövt starta helgen före denna final så att han var lite inne i tävlingsatmosfären. Men det är lätt att vara efterklok och med sjukdom och tidbrist innan dess så hade det ändå inte varit möjligt. Så det är vinterns jobb och fortsatt klurande och bättre ridning från min sida ;-) Cupen i sig…..….behöver växa till sig lite då det varit lite oklart kring kvalreglerna (var men tvungen rapportera in 5 resultat?) och sen kan jag tycka att i en final har men tre domare. Förstår att det är ideellt och som vanligt tids och personbrist att få ihop arrangemanget. Men det borde i alla fall funnits ekonomi till att ha tre domare. För vår del är vi överkvalificerade att rida nästa år då man inte fått ridit på över 62% i MsvB så mitt uppdrag blir att peppa andra att starta. För det vore ju riktigt roligt att ha stor uppslutning från alla distrikt! Bonsay då?Jo han ”stackarn” blir ju rastlös som få när han inte jobbar på som vanligt. Anders har även här gjort en heroisk insats att röra på honom i lina och töm. Eja som hade stallet när vi var på Strömsholm frågade om Bonsay kunde fått något innanför täcket då han stod i hagen och ”hoppade upp o ner” - :-D nej då – bara oriden och rastlös. Detta trots att all form av energifoder var borttaget så snart jag insåg att han inte skulle jobba som vanligt. Skrittmaskin har som sagt gått som vanlig men det räcker inte som stimulans till min lilla svarte springare. Så det var en glad och nöjd häst som fick börja jobba mera seriöst på lördagskvällen och visst det var lite ”oridet” med ”gummi madrass” känsla – dvs väldigt sladdrigt – men faktiskt rätt snabbt in i ramen igen och på måndagskvällen hade jag ett superpass där man bara sitter och ler! Det är de passen som gör att man fortsätter ha låga brinnande!! Tung period.........går vi in i nu i och med att november närmar sig och jag tycker ju att det är en riktigt skitmånad som är helt onödig, Men jag hoppas på en mild sådan runt 1-2+ för då fryser inte banan och det är helt ok att rida hemma. Även om det är nära till ridhus och supertrevligt när jag väl är där så sliter det på mig. Men samtidigt kan man inte gå och sucka och stånka för det hjälper ju inte utan man får helt enkelt göra det bästa av situationen! Å valet att hålla på med denna "hobby" å ha egen gård är ju helt å hållet mitt eget! Vi skulle ju kunnat bo i radhus/lägenehet..........å haft extremt trist och tråkigt av annan kaliber! Sköt om er,
Maggan
|
