v 50, december 2017Det lackar mot jul…......kan vi väl lugnt konstatera. Julen och årsskifte står för dörren och det ska även bli lite ledighet från att åka till Stockholm och jobba. Kommer inte vara helt ledig utan kommer koppla upp mig hemifrån och det går ju strålande nu med kräm i ledningarna! Nån julstress känner jag inte då vi sen länge sluta hysteriskt handla julklappar utan ser till att julen blir en tid för att ta det lugnt och umgås med familjen. Bla i helgen som var då vi hade kalas för Moa som fyller 16 år den 21/12. För hästarna del.......har veckann varit lugn rent träningsmässigt. Skulla ha tränat för Nina i tisdags men då snöade det så mycket och det tog tid innan det blev skottat hemma hos oss så jag ville inte ge mig i väg ut på vägarna. Det fick helt enkelt bli en "friluftsdag" i skogen i stället. Fredagen var det dax för årliga vaccinationen av dem båda och i samband med det blir det ju några dagar att bara ta det lugnt utan någon direkt ansträngning. Skrittmaskinen går "varm" som vanligt och det känns alltid skönt att veta att de rör på sig framförallt för magens skulle. En "mellanvecka" helt klart och det är aldrig fel att det blir sånna ibland. Även om Bonsay tycker "vila" är väldigt över reklamerat och lätt blir rastlös...... Full snurr........på träningar för mig har det däremot varit i veckan. Bl a har veckoträningarna på Jonsberg kommit igång igen och sen har Frida med Cooper kommit igång igen som nybliven mamma. Vi fortsätter med upplägget att jag rider honom emellanåt men självklart klarar Frida detta utmärkt själv nu men kan ju va skönt att ha lite assistans. Cooper är väldigt behaglig att rida och väldigt "lätt" att sitta på vilket är skönt jmf med Bonsay som inte här helt bekväm alla gånger. I framtiden vill jag gärna hitta en liknande som Cooper men dock lite mindre........ för han är väl stor för mig men alldeles lagom till Frida. Men det dröjer några år innan det är dax för ny häst för Bonsay är i sina bästa år och det kommer dröja innan han går i pension. För nog blir det en häst till innan jag själv går i "pension" ;-) Man får se till att hålla sig i form! Som 50+ poppar det upp en å annan krämpa och förslitning så det gäller att variera sig och ta hand om sig. Varma SPA-badet här hemma är topppen! I Storvik.......blev det väldigt poppis denna gång att träna och med 8 resp 12 elever per dag så blir man lite trött i rösten på slutet. Jag har ju individuella upplägg för varje elev och har en "plan" när vi börjar lektionen men kan sen få omvädera den om det behövs andra "verktyg": För det är ju levande träningskompisar vi jobbar med och det är inte alltid det blir som man tänkt sig. Detta gör att jag "rider" alla hästar från hörnet rent mentalt och då blir man lätt lite trött efter häst nr 12 :-) Men jag tror jag höll ångan uppe för alla så att även de sita fick valuta för träningsarvodet! Det här..........var sista träningen i Storvik för i år men jag kommer fortsätta även nästa år och då blir det 15:e året i mina gamla "hoods" som jag flyttade från 1989. Jag har ju under dessa år kommit "hem" var 4-6 vecka för att samtidigt träffa mina föräldrar. En bra kombo och framförallt härligt när Moa var liten att följa med till Mormor och Morfar. Det blir inte så ofta nu så klart då hon bor i Norrköping och inte alltid kommer hem på helgen. Men var sak har sin tid och Moa och Morrmor hinner ses ändå emellanåt. Träningarna har inneburit många ny kontakter och bla elever att följa från ponny till storhäst. Elever har kommit och gått och kommit tillbaka igen och några har slutat rida och börjat igen. Jag har hunnit bli både C och B- tränare med allt vad det innebär och jag har haft elever på alla nivåer. Roligt har det varit och flera ekipage att utveckla finns det! Så jag fortsätter komma med min "verktyg" En händelse........som jag hoppas var en engångsföretelse att uppleva var att det denna gång hände en olycka på fredagskvällen då ett annat ekipage som inte tränade för mig råkade ut för en olycka där hästen olyckligsvis bröt sitt högra bakben!! Jag såg den galoppera på "tre ben" och lyckades stanna utan att gå omkull och bakbenet "hängde och slängde" väldigt otäckt! Jag tänkte direkt att "det där är av" och tyvärr så var det mycket riktigt så. Veterinär var på plats inom 40 min och tyvärr fanns det inget att göra utan den stackars 4-åriga hästen som kommit till Sverige i oktober fick galoppera vidar till de Evigt Gröna Ängarna..... Så märklig händelse och förvånande att ett bakben bara kan "smälla av" så där....... men jag frågade inte mera och det kan ju hända det fanns en historia med bakbenet eller så är det fullt möjligt och då är det än mer makabert hur en olycka kan slå till! Jag hoppas verkligen aldrig får uppleva det igen och mina tankar går till familjen som har mist sin nya familjemedlem! Nu hoppas jag........vi får behålla snön och den kyla som är just nu för då kan jag småjobba hästarna hemma och dessutom blir det ljusare av snön och man slipper leran..... Å att vi får en vit jul!! Sköt om er,
Maggan
|
