v 29 juli 2019 Det här veckobrevet.........tänkte jag tillägna Bonsay helt och hållet. Min insats på Ponny-SM och lite annat för v 29 kommer senare. Först och främst vill jag tacka allt deltagande ni visat oss! Det värmer! För oss är det en stort sorg att mista en kär familjemedlem - för det är precis det våra hästar är (och de andra 4-benta med). Jag har insett rätt länge att det inte skulle gå vägen men man greppar ändå efter ett halmstrå att det skulle bli bra. Kanske inte som tävlingshäst men i varje fall som promenadhäst. Ni som förstår mig allra bäst har stöttande sagt att det får ta tid att sörja och att det "måste ut" - att ingen kan ersätta just Bonsay men att så klart tiden läker alla sår och att tillslut blir det mest de ljusa minnena man tänker på. Och det är ju kanske just det som smärtar mest just nu, alla minnen och alla timmar i sadeln och hur vi tillsammans har utvecklats! Att det skulle ta slut så tidigt. Man tror ju liksom "så levde de lyckliga i alla sina dagar" och att han skulle gå här som 20+ pensionär. Men nu blev det inte så. Vi fick drygt 9 år tillsammans och faktiskt 8 av dem mer eller mindre skadefria med inget tävlingsuppehåll pga av honom. Bara det säger vilken häst det var! Att det blev ett så ovanligt fel som tryck på ryggmärgen det var ju inte väntat. För allt började en........dag i januari 2010. Vi hade precis skrivit på avtalet för Ekdal och insåg att vi snart skulle ha eget stall. Biglik som då var min tävlingshäst påbörjade sitt 17:e år och det var dax att börja tänka på en ny träningskompis. Pratade med Tinne så klart och Carro Darcourt hörde detta och sa "ja kanske vet en" Ok - va då? "Det är Ida som jobbat på Stjärnborg som har Bonsay som ska säljas då Ida ska börja plugga". "Han är 6 år men riden som en 4-åring. Väldigt vacker och mjuk i sina rörelser". Sagt och gjort - vi åkte och provred. Då stod han på Gävle Fältrittklubb i Gävle - dvs mina hemmahoods.... Det blev både en och två provridningar varav en där Carro var med och red så jag fick se. Fortfarande positiv så sen var det bara date på Lövsta och ett pass för Tinne som skulle avgöra saken. Och det blev tummen upp!
Så här såg det ut: https://www.youtube.com/watch?v=451YRm4meGM Sen blev det........besiktning som avlöpte väl och sen var det bara frågan var vi skulle stalla upp honom. I stallet där Biglik stod fanns det inte plats och vårt eget stall skulle vara klart först i början av juli. Men så klart finns det lösningar och i detta fall så blev det så att han flyttade in på Lövsta där Carro tog hand om honom i nästan 3 månader och bland annat introducerade byten - tack för det ;-) Jag åkte så mycket jag hann till Lövsta och red honom men det var bråda tider med flytt och stallbygge så det var många strängar på våra lyror då kan jag säga. Och så klart tog jag ju och fick gallstensanfall med påföljande operation bara för att spetsa till allt! Men det gick det med. 4/7 2010 flyttade så alla hästar hem till Ekdal och det var en häftig känsla att leda in dem alla i ett helt nytt stall! Så härligt! Silver var också inköpt och ny för oss i familjen. Nu följde en tid........av att lära känna varandra mera och det var lite pirrigt att bara ha en utebanan att förlita mig till. Insåg rätt snart att han var rätt tittig och markskygg och när han satte den sidan till så blev han hal som en ål och känslan av "gummimadrass i vatten" att sitta på. Phu! - det var nytt att ta in och dessutom med sadeltvång (som jag visste om vid köp) så var det lite att tänka till om. Så här såg det i varje fall ut i juli 2010: https://www.youtube.com/watch?v=4KT4md1RlVk&t=2s Vår debut.........på tävlingsbanan skedde i augusti i en LA3 som vi tog oss igenom så fint på träning. Men attans vad svårt det blev på tävling! Oj oj - en tittig Bonsay tog mig på sängen och det var allt annat än lätt - 53 % och mycket att fundera över när vi åkte hem! Och det blev så genom åren, mycket miljöträning och helst visa banan innan. Jag har lagt ner timtal på miljöträning och verkligen lärt mig massor att kunna tävla och visa upp honom. Det har inte varit lätt och många gångar har vi tyckt det varit ledsamt att inte kunnat visa hur bra han faktiskt kunde gå på träning. Scenskräck var bara förnamnet ibland. Det var säkert "någon" som tyckte han var mest olydig men det ansåg inte jag utan han uppriktigt rädd många gånger. Ibland blev det så här: https://www.youtube.com/watch?v=0AN5q7A-YzM Men med åren blev det bättre och jag är mycket stolt över att vi blev väl etablerade i Lilla Rundan man personbästa i Intermediere 1 på 66 %. Vi har ridit flera LagSM där vi som bäst kom 6:a med laget och vi blev 12a individuellt. I ett starkt startfält. www.youtube.com/watch?v=yTfNGki1YiU&t=51s Vi blev även DM-mästare i Södermanland 2011 och red i div1 laget med vinster och placeringar. Det blev också en start i SB:1an med blygsamt resultat - men i gjorde det. Vi har också ridit på "alla" roliga tävlingsplatser som Strömsholms slottbana, Djursholms Elittävling, Ericsbergs Slott och ja de flesta större nationella tävlingsplatserna. Dessutom blev det 3 starter för Alva som skulle göra en juniorsatsning med honom. Placeringar och kval i MsvC direkt och även MsvB. Så fina tillsammans! Men nu är det.......är det ju så att själva tävlandet inte varit allt med Bonsay utan främst och roligast har varit alla träningstimmar! Alltid redo till jobb och så ambitiös! Minns när vi började med byten i varje, det gick 3 och sen blev det svårt, både för han men kanske mest för mig. Tills jag en kväll hemma på ridbanan "viftade på lite" med benen och visp gjorde vi 8! Jag berömde och sen var det klockrent för honom! Så duktig! Passage lärde vi oss till slut och det blev nästan lättare för honom än att trava. Piaffera var ackilleshälen och nu med facit i hand så kanske han alltid haft en påverkan på sin förmåga att kordinera sig. Det har "skyllts" på svaghet i bakknäna och att med styrka skulle det bli bättre. Men det vettekatten om det kanske fanns annat. Det får vi inte veta och är historia nu. Men med det i åtanke så var han än mer en kämpe som verkligen försökte. Här är några träningsögonblick: https://www.youtube.com/watch?v=NozxI8aP3_A&t=133s https://www.youtube.com/watch?v=PjjEzlqxlE8&t=178s https://www.youtube.com/watch?v=P1wzzTCpxHs&t=46s https://www.youtube.com/watch?v=eC25ff6boZ4 Det vi kommer.........sakna mest är så klart individen Bonsay. Han hade en mycket speciell personlighet som ibland kunde göra en "tokig". Hade han varit människa hade han nog haft både en och två diagonoser. Det har alltid varit noga med rutiner och man han nästan kunnat ställa klockan efter honom. Men alltid snäll, ambitiös och verkligen noga med att vi skulle förstå vi tillhörde honom. På meetings tyckte han allt annat än själva framträdandet var toppen! Att få full uppmärksamhet, "snacka" med nya boxgrannar och allmänt nyfiken och social. Han har inte alltid varit lätt för Anders att hantera på tävlingsplats vid t ex morgonpromenaden. Det är både en å två gånger det har blivit lite för mycket hallaballo och bland i Falun pratade man om "den svarta hästen som levde rövare på pakeringen men så bra kille som höll honom fixade det". Nu blekande detta med åren och självklart lugnade han ner sig och blev tryggare. Likaså med sadelgjordstvånget (som jag visste vid köp) var inte helt lätt att hantera i bland men sista åren var det mer eller mindre helt borta. Han hade hög arbetsmoral och hängde alltid med i mig i allt jag bad honom om. Alltid så gott han kunde.och som en "hund" följde han mig. En häst med ett hjärta av guld! Det är..........tomt här hemma nu och framförallt tyst inser man. Han hade en hel del ljud för sig inser man nu när det är tyst. Så det kommer ta en stund att vänja sig vid att det blir annrolunda nu. Vi har ju ändå umgåtts nästan varje dag i 9 års tid....... "Kärleken är den som alltid finns - Glömmer aldrig bra minns" https://www.youtube.com/watch?v=fAp-vX3JGSI I morgon hämtar vi hem askan av honom och sen ska han få vila brediv Biglik i skogsbrynet på den egna marken på Ekdal. Det känns bra. Sköt om er,
Maggan
|
