v 30 juli 2019 Ja vad säger man........vem kunde väl tro att jag skulle få skriva ett nytt veckobrev som minne av en familjemedlem bara en vecka senare......... men så blev det och vi är nog lite i chock. Känns så overkligt att som skett och att det skulle sluta så här för vår lilla gummiboll Cantaluppi. Passar på att från oss alla tacka för allt deltagande ni visat oss! Har sag det förut men tål att upprepas - det värmer! Allt detta.......började den 10/6 då det var första gången som han vsade besvär och sen har det varit veckor av oro och omsorg efter konstens alla regler. Proffsig veterinärhjälp som in i det sista fanns vid vår sida, om än på felefon på sin semester. Hon lotsade distriktsveterinären över vad hon skulle rektalt känna efter. Jag känner jag behöver förtydliga och klargöra att detta INTE var en vanlig kolik tex orsakad av foder utan det var en tarmsjukdom och utan att obducera är det tämligen säkerställt att vi hade tex med en tumör att göra. Så är det klartgjort. Vi var i slutet på vecka 3 med ett läge som verkade förhoppningsfullt - dvs faran över. Magen lät bra och även det som ut ska. Men jag var själv orolig över vad som skulle ske när kortisonbehandlingen var över. Sista medicinen på fredagen och sen kom det slutgiltiga anfallat sent söndagkväll - med våldsamma smärtor! Turligt nog var distriktveterinären på plats efter 40 minuter och kunde ge smärtstillande. Vi hade vår vän Anna Linder hos oss som skulle ta hand om hästarna för att vi skulle komma iväg några dagar (å ha någon slags semester....) - nu fick hon agera i detta "kaos" och det var väldigt skönt att få stöttning- Tack Anna! Att återigen behöva ringa "Ett värdigt slut" och sen se ytterlingare en av våra vänner falla - det är inget jag vill uppleva igen. Hemskt. Men nu är det som det är - någonstans får man hitta orken igen och ett av LyckoPillren är så klart Selfie som lite ovetandets, eller inte, vet hur viktig han är nu! Åsså Silver, vår gamla vän på 28 år som still going strong å tur är väl det. Nu måste han hänga i ett tag till! Men jag gör.........som förra vecka och gör en återblick och reflektion över denna magiska lilla gummibollshäst med det stora hjärtat! Häng med! Allt började.........med att jag till Lövstatjejerna Ilonoa och Carro hösten 2014 slängde ur mig "ni vet ingen projekthäst som jag skulle kunna ta mig an? Behöver ytterligare häst i stallet": Och för att göra en lång historia kort så visste de så klart det och efter provridning, klickande kontakt med ägaren och lite strul på vägen (jag fick ju en felaktig cancerdiagnos som sinkade tiden....men det är en annan historia) så kom han till oss i mars 2015. Då hade han ett förflutet som hopphäst på 130 nivå där Marie (ägarens) son hade tävlat honom. Tyvärr satte en "krasch" punkt för tävlandet då Cantaluppi efter det inte var road av att hoppa på tävling. Hemma gick bra men inte under prestation. Nu hade han fått gå lite dressyrstarter och desstuom varit såld en sväng men kom åter pga olika orsaker (går inte in på det). Det fanns en flagg för att han inte var i gång och rätt oriden men jag sa "vi sätter igång så får vi se" Dvs inledde återuppbyggnaden..... Ganska snart kände jag att det inte var som det skulle och en lång utredning för att komma till botten satte fart. Kraftigt halt h bak vid böjprov som vid bedövning bara blev värre. Märkligt. Skintröntgen efter ett tag som visade "rött" i hela högerbak samt länd/kors. Summasummarum en ischasnerv i kläm och behandling och rehab på riktigt sattes igång. Under denna tid fanns Sandra hos oss och hon gjorde ett stort jobb med Cantaluppis rehab som när han väl kunde ridas efter dryga 3 månader blev skogsturer och skrittmaskin. Stort TACK Sandra för den perioden! Vid årsskiftet började även jag jobba honom lite mera seriöst och han svarade bra på det. Sandra fanns hela tiden vid vår sida och hon fick även chansen att utveckla sin egen ridning då han var en utmärkt läromästare. Tyvärr flyttade Sandra senare och fick för lång restväg till oss. I april 2016..........hade vi kommit så långt så jag kunde ge mig ut och göra en start - i LB. Och det blev "ojsan och hoppsan" och inte många rätt. Spänd var bara förnamnet och det blev många egna vägar som inte imponerade på domaren......60% i LB2.....hmmmm..... Å han var inte rädd, utan mera stressad av situationen (var fanns hindren?!?) och jag tänkte att här får jag vara tryggheten själv och hjälpa honom. Jag menar, jag skulle ju aldrig hoppa ;-) Det har varit ett å annat "sprattel" å banan genom åren men det har alltid varit hanterbart. Nästan lite roligt ibland ;-) Så vid nästa start.........var jag lite mera beredd ¨på vad som skulle komma och vi vann på 67,5 % i LB2. https://www.youtube.com/watch?v=XyMK0Rf3Y4c Å så har det rullat på! När han väl kopplade av och var med mig så har han varit rena "rosett" maskinen - gått hem hos domarna som framförallt gillat hans form, energi och attityd på banan! Fina byten och härliga ökade gångarter! Att gå in på en dressyrbanan med en häst som har attityden "Här kommer jag, är alla på plats för att se på mig" det är något jag önskar alla skulle få känna! Så häftigt!! Hans dressyrkarriär........blev spikrak i lagom takt för att hålla skadan i schack. Men inte hade jag trott att vi skulle hinna starta MsvA å dessutom på träning börjat intruducera byten i varje och lite tramp........ vilken fantastisk liten häst han var, alltid redo för jobb och på tävling el extern träning enormt ambitiös. För hemma kunde han ibland vara lite bekväm å sa "men hallå, kom igen jag kan ju det där, nu går vi ut i skogen i stället":...... Sen att han tog sig an uppgiften att lära Anders rida, det värmer extra i hjärtat. Med mig kunde han både vara tittig och lite busig emellanåt men aldrig med Anders. I varje fall inte i början, ju mer Anders lärde sig desstå mera lät han honom prova på lite mer sadelfasta utsvävningar. Tömkörningen blev deras paradgren! Så himla duktiga! Förutom Sandra så red även min kusin Eja ett tag och även med henne så skötte han sig utmärt. Eja har dålig rygg och det var som han kände det. Sen att han "drev" med henne bla i skogen emellanåt det var liksom han humor ;-) En å annan elev har också suttit upp och fått aha upplevelse av en läromästare. När jag tittar på hans.........tävlingsbedrift så var den häftig för en häst att från 14 års ålder hinna med det vi gjorde. 2016 - red vi LB tom LA. Red i Lag för Gark. Div 3 och 2. 2017 - MsvC samt MsvB2. Red div 1 lag för Gark. Red Grenledarnas Riksfinal dit vi kvalade som ekipage från Södermanland. 2018 - MsvB med avslut i MsvB5 samt en 3.e plats i Dressyrringens MsvBcup! Red även div 1 lag för Gark. 2019 - MsvB5 samt debut MsvA. Anmälde oss till DressagePowers Seniorcup där vi nu ligger på 8:e plats på dryga 67 % i snitt - men det blir ju ingen final så klart.... Har inte räknat, men det är lättare att räkna oplacerade tillfällen än tvärtom..... https://tdb.ridsport.se/horse_results/45986?time_span_end=2019-12-31&time_span_start=2016-01-01 Här är några filmer från tävling:
MsvB4 69 %
https://www.youtube.com/watch?v=Ksa7WMl8ziA&t=71s Finalen i Grenledarnas Riksfinal: https://www.youtube.com/watch?v=TpvZ6Z-JKds&t=16s Dressyrringens MsvB cup final: https://www.youtube.com/watch?v=2OWTfDRu3-w&t=113s MsvA debut maj 2019: https://www.youtube.com/watch?v=6lbKvpArPxA Nu är det inte.......bara tävlingshästen Cantaluppi vi kommer sakna utan mest och framförallt individen. Hela tiden har det varit på hans villkor och jag har egentligen inte haft någon plan med hur vi skulle avancerat utan det har blivit lite "äh vi provar väl lite LA, äh varför inte MsvC" och sen "hmmm, kanske ska göra om de här hoppbytena till dressyrbyten....." och vips så var vi i MsvB och sen rullade det på och även serier fick komma med på hans CV. Piruettarbetetet var inte klart men attans så lätt han hade för det - var i stort bara att samla och vända. Mest det där med att ha rätt energi. För energi det hade han så det räckte och blev över - härlig häst! Samt så klart, alla härliga turer i skogen där man verkligen kunde koppla av. Lite feg när vi var ute själva men helt perfekt med Anders i sadeln i svansen på Bonsay. I stallet förde han en ganska låg profil men såg gärna att man kliade honom och då var han snabb på att få tag i jackans dragkedjor för att dra sönder dem...... Det och en fena på att ha sönder täcken........ ingen ordning! Men på hans "toalett" var det ordning - allt i en hög - superlätt att mocka! Slutligen.......vill vi från botten av våra hjärtan tacka Marie Hallander Larsson ägaren till Cantaluppi att vi fick förvalta er juvel! I drygt 4 år fick vi ha honom hos oss och vi älskar honom och han är så saknad! Nu får vi.......försöka ta oss upp ur denna svacka - hur är det "efter regn kommer sol" och "det finns alltid de som har det värre"........ För det är ju "bara" att blicka framåt och fånga dagen - men vi behöver även tillåta oss att sörja. För det gör vi - när man lever så nära hästarna som vi gör och ser dem hela tiden man är hemma så blir det så påtagligt att några fattas...... Men, tiden läker alla sår, och jag hoppas snart kunna skriva bara om roliga saker. För nu kan väl inget mera hända?! Å i fall.........någon undrar så är jag hemma och tillgänglig för träning, tveka inte att höra av er även om jag förstår det kan kännas svårt. Man vet ju aldrig vad man ska säga......men var som vanligt bara ;-) Sköt om er,
Maggan
|
